Amningsdemens och surrealistisk grannfika...

De första två dagarna utan Ralph gick ju så bra - men idag var allt helt galet. 

Tabea vaknade helt på fel sida och skrek mamamamamama i princip hela morgonen. Inget var bra: fel kläder, fel frukost, fel napp, fel allt.

Sedan lämnade jag Leander och Tabea på Rövarkulan och insåg att jag glömt Leanders regnjacka hemma, susade upp och hämtade den - och insåg när jag var tillbaka att även bådas regnbyxor låg kvar i hallen. Nåja, det regnade inte längre, men eftersom de skulle gå till bondgården hade det ju varit bra. Men båda hade ombyten med sig, så det fick gå ändå. Vinkade hej då och gick ut - och insåg att jag glömt Raphael där inne. Men det kom jag i alla fall på direkt redan medan jag tog på mig skorna...

Galet är även de enorma mängder tvätt vi har! Jag passade på att stryka medan Raphael sov på förmiddagen, men man har ju just ingen chans att någonsin bli klar...

När jag skulle hämta dem åkte jag lite tidigare, för jag skulle posta ett brev. Jag inledde med ett ärevarv kring kvarteret eftersom jag glömt brevet hemma. Är det det som kallas amningsdemens?

Tabea sov bara en trekvart och var därför på fortsatt dåligt humör under eftermiddagen tills jag bestämde att vi skulle gå ut en sväng. Jag tänkte mig att småttingarna kunde åka vagn så att hon kunde vila sig lite, men hon ville hellre åka trehjuling.

Vi hann bara till grannhuset, där plötsligt grannfrun hoppade ut och så började en helt surrealistisk fars: "Två utlänningar kommunicerar".
- Vi kanske kan dricka en kopp kaffe? sa hon
- Ja det kan vi gärna göra någon gång, sa jag, fast nu ska vi gå på en liten promenad.
- Det gör inget, sa hon och lyfte upp Tabea från trehjulingen och gick in med henne. Då tyckte Leander och jag att det var lika bra att ta Raphael och följa efter.

Sedan fick barnen chokladdryck (i porslinsmuggar, med sugrör, sittande på tygstolar - ej så chilligt för mig!) och kex och jag fick kaffe (i väldigt fina Villeroy&Boch-koppar. Jag är ju på jakt efter kaffekoppar och dessa var väldigt fina, fast kanske inte riktigt min stil). Leander berättade för henne om olika grävskopor och hon nickade förvirrat men mycket förstående. "Nu vill vi gå vidare!" förklarade han när han druckit upp både sin och Tabeas choklad och ätit sig mätt på kex och vindruvor. Hon tyckte att vi kunde lämna Raphael där för han sov ju så skönt på hennes arm, men det tyckte inte jag var någon bra idé. Tydligen tyckte inte Leander det heller, för han hämtade helt sonika barnvagnsinsatsen och sa åt henne "Du kan lägga honom där!" När jag till slut lyckats få alla barn påklädda och ut genom dörren tog hon plötsligt på sig skorna och följde med. Helt surrealistiskt.

Efter en tur med bobbycar/trehjuling där även Tom och Christin mötte upp gick hon till slut hem i alla fall. Det är klart, våra barn är ju så söta och kul att man helst vill kidnappa dem, det förstår jag ju, men det var ändå lite knäppt faktiskt.

Lite bilder från eftermiddagen:
Det vanligaste motivet med Raphael. Jag måste se till att ta lite andra bilder på honom också!

 Tabea har snott Toms bobbycar...

Som avslutning stannade vi till hos Tom och de målade lite. Leander och Tom åkte rutschkana och Tabea "hjälpte till" att montera en skrinda och så körde hon lite skottkärra. "Brumbrum!" säger hon när hon skjuter omkring den.